Mooneyes bike show 2011

Här följer en redogörelse från helgen som blev bland det roligaste/jobbigaste på länge..
Som många vet hade vi blivit inbjudna att ställa ut lite hojar på M00N´s första svenska utställning, eftersom Johannes hoj utsetts till förra sommarens "Most Bitchin' Bike" under ratfink reunion föll det sig så att han var kontaktpersonen som styrde upp hotell mm.
Oturen var framme och sjukdomar, oflyt, och kaosartat väder gjorde att vi valde att ställa in. Jag lyckades iaf. ta mig till jobbet genom Sthlms söndersnöade djungel och ner i den tunnel jag bryter rygg i, nere under jord ringer det vid 10 snåret på min lur och indian-Benny förklarar hetsigt att vi måste åka upp till Avesta då M00N Håkan ringt och försökt övertala.
Jag har precis avbokat den tilltänkta hyrbilen och Johannes likaså hotellrummet, jag lägger nu all uppstyrning på Benny som även ska få upp 2 hojar medans han sköter indian-marknaden i Enköping. Jag jobbar mina timmar, åker hem och blaskar av mig för att rulla vidare till Sveriges närmaste stad för att hyra bil och lasta 2 hojar. Vädret är lugnare men vägarna är skitdåliga på väg ut till Micke för att hämta sista hojen, kör fast några ggr. och tror knappt jag kommer fram överhuvudtaget.
Käkar tacos innan vi snackar skit och lastar psykbygget, nu är klockan runt 19.00.. ungefär då jag tänkt vara framme, kaffe och cigg håller mig alert till Sala där jag av nån anledning åker mot Norberg, kommer på mig fort och lyckas hålla mig på vägen ända fram.
Rullar in i koppardalen men är för trött för att bli impad av omgivningen, ringer Håkan för hjälp att lossa hojarna. Klockan är nu 22.00 och hjärnan är i viloläge men jag lyckas hitta en bra plats för Lynchmens enda knarr medans jag sveper ca 5 bärs som belöning. Sovplatsen blev hos Håkan, och nej, jag varken gav eller tog emot då han har en snäll och trevlig flickvän.. Somnade fort runt 01.00 men kände mig inte särskilt pigg vid 09.00 då vi åkte tillbaka till Verket som lokalen kallas, när portarna öppnades 10.00 hade man ju redan sett allt man ville och lite till så kaffe och korv överdoserades i några timmar.
Tompa ringer och åker senare upp för att glo och hänga, tur för mig stannar han kvar för att hjälpa att lasta (lättnad). Klockan går sakta och nån form av migrän slår till, hur fan ska man orka vänta på prisutdelning? och showen håller på till 18.00..
Många undrar över det projekt jag släpat dit och jag svarar så gott jag kan med Mickes ord i tankarna: "om nån mot förmodan skulle fråga nåt, säg att det är du som byggt" nej.. "du måste säga att den är under uppbyggnad och inte klar" ok.
Jag märker att interesset är stort och som tur är Tompa med och delar samma intryck då det är dags för prisutdelning. JOKERS, SINNERS, HOGTECH, UCC, BLASTER, och M00N Håkan delar ut varsin pokal till sina egna favoriter.
Mickes hoj blev UCC's val och Ronnas motivering gjorde mig rörd och jag kände en klump i halsen.
Gick upp och tog emot det och på frågan om vem som byggt hojen svarade jag Owe Lindroth (internskämt som bara Tompa fattade) och ställde mig i publiken igen, det blev dags för priset BEST IN SHOW och återigen så blev knäna svaga och nu var tårarna nästan framme när samma jävla BSA som jag för någon sommar sedan såg som en kasse skit och nåt totalt hopplöst ropades upp som vinnare.
Fick gå upp en tredje gång för att hämta den M00N disc som Von Sven målat till vinnaren (hoppas jag inte behöver säga nåt i micen för då bryter jag ihop), snubblar till på scenkanten med spaghetti-benen men nu svarar jag iaf. på frågan om byggarens namn sanningsenligt: Mikael Blomkvist.
Hänger kvar till sist med Tompa och vi lastar in hojarna allt medans vi är glada och upprepar: fy fan! samt, fan va sjukt!
På vägen hem lyckas en ung tjej svänga ut framför en barnfamilj som intet ont anandes färdades i 100 blås på riksväg 70, vi blev sittandes i varsin bil nån timme i väntan på att räddningstjänsten skulle göra sitt.
Hyrbilen måste vara inlämnad innan 22.00 då macken stänger, 21.35 kastar Jag och en sömnig indian-Benny ur hojarna på motorgården för att hinna in med bilen i tid vilket vi lyckas med.
Dagen börjar närma sig sitt slut och känslorna är blandade av lycka, kärlek, trötthet.. Så jävla stolt över att en av mina bästa polares jobb i sitt garage med en gammal hoj uppskattats så pass att han får pris för det också. Stort grattis Mikael Lindroth!

Bilderna är stulna av LeBeef (hoppas det är ok)då jag glömde laddaren till min lur..